Sverige som varumärke under 25 år
10/17/2011 1:15 EST
Under 25-års tid försökte kulturdebattörer, folkhemspolitiker och företagsledare enas om hur nationen skulle presenteras inom ramen för det halvstatliga Svenska institutet (SI). Olika grupperingar ansåg sig bäst representera nationen, vilket skapade problem. I en avhandling vid Historiska institutionen undersöks det samarbete mellan stat och näringsliv som SI byggde på.
Det är detta komplicerade samarbete som Nikolas Glover, historiker vid Stockholms universitet, studerar i sin avhandling ”National relations: Public diplomacy, national identity and the Swedish Institute 1945-1970”. Han analyserar även de idéer om internationell kommunikation som låg bakom Svenska Institutet – liksom de böcker och filmer som organisationen producerade.
– Över tid kan man säga att man gick från att noggrant beskriva Sverige så komplett som möjligt till att med ironi och humor presentera en serie tolkningar av landet. Bilden av Sverige kom under 1960-talet att bli allt viktigare att förhålla sig till än den svenska verkligheten, menar Nikolas Glover.
Det var i januari 1945 i Stockholm som en grupp svenska diplomater och företagsledare initierade en ny organisation som skulle ha till uppgift att förbättra Sveriges relationer med andra länder. Det nya halvstatliga SI ålades bland annat att förklara landets neutralitetspolitik, uppmuntra kulturella utbyten och främja svensk export. Men hur skulle allt detta kunna uppnås? Det visade sig i praktiken vara svårt bara att enas hur den svenska verkligheten skulle beskrivas.
– Tvärtemot stereotypa uppfattningar om svensk samförståndsanda fanns oftast konflikter kring institutets framställningar av vad som skulle lyftas fram som typiskt svenskt, och vad som var särskilt bra med Sverige, förklarar Nikolas Glover.
Avhandlingen ger ett historiskt perspektiv på den internationella marknadsföringen av svensk kultur, och på hur idéer om modern kommunikation formade institutets arbete och dess projicering av Sverige. Förutom de inflytelserika inhemska intressen som stod för institutets tolkningar av nationen, betonar Glover också den globala kontext som dikterade ramarna för internationellt gångbara nationella identiteter. Nya vetenskapliga metoder och tolkningar av modernitet dikterade de ideal som enskilda nationer försökte leva upp till.
– Sverige var inte det enda land som under efterkrigstiden ansåg sig vara världens modernaste. I ett internationellt perspektiv var man helt enkelt tvingad att komma överens med andra om vad som var modernt, och vem som skulle avgöra det.
Ytterligare information
Nikolas Glover vid Historiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 20 21, mobil 072-944 22 66, e-post
Universitetet i huvudstaden – utbildning och forskning på högsta nivå där öppna sinnen möts och utvecklas. Universitetet deltar i regionala, nationella och internationella samarbeten, i debatt och i samhällsutveckling. Här är mer än 60 000 studenter och 5 000 medarbetare verksamma inom humaniora, juridik, naturvetenskap och samhällsvetenskap. www.su.se