Dataspel hotar barns kreativitet genom att sätta upp strikta regler för hur barn ska tänka och är därför inte att likställa med lek. Trots detta spenderar barn allt mer tid framför datorskärmen på bekostnad av den kreativa leken. Horst Brandstätter, grundare av Playmobil, menar att barn ska använda sin fantasi och leka fritt. Playmobil har sedan starten arbetat för att kreativitet ska vara i fokus, istället för att tillhandahålla färdiga koncept.
- Barn måste få hitta på sin egen historia och använda sin fantasi. Genom lek skaffar de sig förståelse för världen och vårt mål är att Playmobil ska få barn att komma bort från datorskärmen en stund, säger Horst Brandstätter.  I december 2009 sågs en ökning i försäljningen av datorspel med 17 procent jämfört med samma månad år 2008. Också i år tros datorspel stå högt upp på barnens önskelistor. Krister Svensson, föreståndare för Stockholm International Toy Research Centre samt VD och ägare till Play Design Sweden AB, har arbetat med barnfrågor i över 30 år. Han menar att utvecklingen går mot att spel anses vara synonymt med lek. Datorspelet innebär att barnets fysiska aktiviteter begränsas, inte bara de stora kroppsrörelserna men framför allt den ”lilla” motoriken som t.ex. ögonrörelser, kroppshållning och andra ergonomiska villkor. Men Krister Svensson påpekar att de viktigaste fördelarna som barnen går miste om när spelandet byggs ut mot kreativ lek, inte är de fysiska:  - Datorspel innehåller olika typer av tempon, story-lines, villkorade spelregler och andra faktorer som knyter barnets aktivitet hårdare till de dramaturgiska möjligheter som lek hade kunnat erbjuda. Spelets förprogrammerade, och därigenom speldesignerstyrda, villkor tvingar med nödvändighet in leken i förutsättningar som barnet har svårare att ”förhandla” bort. Spelets yttre regelsystem och andra villkor innebär också att det just är ”spel” det handlar om och inte ”lek”. Vi ser då att barns aktiviteter i spelets värld i större utsträckning styrs av givna villkor som utgår från teknologin och designen av spelmiljön. Krister Svensson menar att ”traditionella” leksaker överlåter fler möjligheter till barns egen transformation av objekten till att passa den lek som barnet skapar och deltar i. Möjlighet att använda alla sinnen i samspelet med den fysiska världen där också lekkamratens kroppsspråk, gester, dofter, ögonkast, röst m.m. blir komponenter i samleken och där lekens redskap visserligen pekar ut ett tema men där objektets användning ligger i händerna på det lekande barnet.