Så har det hänt igen. Möte på högsta nivå om Östersjön men utan meningsfulla beslut om åtgärder. Baltic Sea Action Summit gick av stapeln för några dagar sedan i Finlandiahuset i Helsingfors. Rysslands premiärminister Putin, Sveriges konung samt Sveriges miljöminister inledde. Ambitionerna är höga, men grundorsaken till jordbrukets belastning på Östersjön blundar man för. Man tiger helt enkelt ihjäl den uppenbara och mer krävande sanningen och lösningen – att vi på allvar måste minska jordbrukets utsläpp genom att ändra på hur jordbruket bedrivs.
Sakkunskap som har andra uppfattningar än de etablerade är portade. Så var det inför ministermötet i Krakow 2007 och så var det nu i Helsingfors. Så kan det bli på det planerade ministermötet om Baltic Sea Action Plan i maj. Sverige tar då över ordförandeskapet för HELCOM som driver Östersjöländernas program för att rädda havets miljö. Man måste inse att de Baltiska länderna och även Polen riskerar att upprepa våra misstag genom att satsa på storskalig specialisering av jordbruket som drabbar vårt arma innanhav än värre. Men vi kan inte ställa krav på andra om vi inte ställer krav på oss själva. Löftena från Krakow om mindre utsläpp och ett renare hav år 2021 är goda men metoderna hittills utan effekt. Man försöker täta läckorna utan att också åtgärda det grundfel i systemet som byggts in i jordbruket sedan 1950-talet.

Dagen före mötet hade det alternativa projektet BERAS* ett eget möte. I detta projekt visades med hjälp av ekologiska typgårdar i åtta EU-länder runt Östersjön på en möjlig framtid för regionen. Övergödningen av havet skulle kunna lösas om ekologiskt kretsloppsjordbruk infördes i hela området. Ett fortsatt projekt, BERAS Implementation, skall visa hur omläggningen kan gå till. Hoppet är att regeringar och myndigheter kan ställa sig bakom ett sådant arbete så att Östersjöplanen på sikt kan förverkligas. Det borde vara uppenbart för var och en att det endast är genom minskad tillförsel av kväve och fosfor till jordbruket som också läckaget till Östersjön kan minska. Att motarbeta ett sådant initiativ tjänar bara de kortsiktiga ekonomiska intressen som vill att jordbruket skall fortsätta att köpa konstgödsel, importerade fodermedel och bekämpningsmedel.

Vi har nu 20 förlorade år bakom oss. Ett varmare klimat förvärrar situationen.
Det var när konstgödningen ökade från 1950 - 1980 som gårdarna kunde specialisera sig på spannmål eller djur. Det tidigare kretsloppbaserade jordbruket ersattes av linjära flöden av växtnäring som i slutändan drabbar havet.

Cirka 80 procent av allt som odlas i jordbruket är djurfoder och som till stor del odlas på spannmålsgårdar med hjälp av konstgödsel. Fodergrödorna säljs till den andra typen av jordbruk, specialiserade djurgårdar med ofta två till tre...